Det händer fortfarande, ganska ofta, att jag skriver. Det händer, men på platser som inte längre kan vara öppna av anledningar som har med privatliv att göra. Jag har varit gränslös. Främst kanske jag har varit gränslös i kärlekens namn och det passar sig inte. Den autobiografiska bekännelsefiktionen har gjort sitt. Det är förresten inte fiktion, bara ett sätt att friskriva sig från konsekvenser. Så jag provar igen. Börjar om.
Alltid när jag börjar om saknar jag de väggar av ord som finns kvar på de gamla platserna. Jag tänker nu att det går att uppföra nya konstruktioner. Välkommen att iaktta.
No comments:
Post a Comment