Jag har inga ord, tänker jag. Ge upp tanken om att vara en skrivande person, tänker jag. Dras ändå hela tiden till att skriva på papper och i huvudet. Kommer aldrig längre än så. Vad är det att skriva då?
Sommarsemestern försvann i kall vind och svala temperatur. Det blev kanske för mycket krogen och alldeles för lite skogen. För mycket väntan på att någonting skulle hända och för lite vardagsflykt. För många dåliga försök. Det är lätt att känna besvikelse i efterhand, men jag minns också de bra dagarna. De var några starkt lysande och dessa bäddar jag mjukt för i minnet.
Tre veckor har passerat sedan den första arbetsdagen och jag minns igen hur det är att vara trött. Hur det är att lägga sig vid nio varje kväll och hur det är att ständigt ha telefon på stör ej. Jag minns hur svårt det är att vara vän när arbetet tar all social energi och jag minns därför att jag åter är i det. Det väcker som vanligt tvivel och ifrågasättanden. Det väcker lusten att fly staden.
No comments:
Post a Comment