Jag kan inte minnas att det har hänt mig innan, men också det är sannolikt ett led i tillskrivandet av betydelse och romantiserandet. Drömmarna är långa och detaljrika, de utspelar sig under hela dagar och jag känner igen ansikte efter ansikte. Det är bara två ansikten som hela tiden återkommer och det som har gjort starkast avtryck i minnet när jag sedan vaknar är hans. Allt är precis som vore det verkligt, förutom det att snart ett år har gått där ingenting blivit sagt, inga möten på riktigt uppstått och alla känslor så metodiskt plockats undan. Det verkar inte helt ha lyckats, om man säger så.
No comments:
Post a Comment